syskon kärlek

nu sitter jag här i nattens mörker.. okej, jag har min hund förstås. så VI sitter här i nattens mörker, och JAG funderar på människor i mitt liv.

visa kommer bara in en snabbis - som en person man går förbi på gatan.

andra kommer in en liten stund/ett par veckor, men försvinner strax igen.

endel kommer in i ens liv och har bestämt sig för att dela både ens bra& dåliga dagar.

OCH sen finns det dom, som föds ihop. Ens syskon, som delar både ens blod och gener. Det går inte att skiljas från varandra och om det råkar bli så - så är det inget som kan fylla det tomrummet. Man behöver liksom inte visa eller berätta att man uppskattar varandra - för det vet man.

tyvär finns det ingen poäng med mitt psykologiska prat idag heller.

men även om minbror redan vet att jag diggar honom grymt mycket, så tänker jag säga det här iallafall. att JAG DIGGAR MIN BROR! han har en sågrymt stor plats i mitt liv, att jag snart inte kan titta på förbi-passerande människor - för dom får liksom inte plats :)

nu ska filosofiska moa sova. Godnatt