kärlek

jag har en barndomsvän, en syster.
ett däggdjur, en hund - en själ.
jag fick henne när jag fyllde 11 och nu är jag 21.
hon har varit med mig överallt.
träffat mina vänner, pojkvänner och personer som betytt.
hon är ingen hund. mer en människa.
jag tror att vi har varit tillsammans förut, i tidigare liv.
och hon vill inte vara med andra hundar. nej.
hon vill sitta på en stol vid bordet och vara med i diskutioner.
sitta och titta på som om hon förstod, som om hon talade samma språk.
men säger jag något till henne - då ser jag i hennes ögon att hon förstår.
vi har levt så nära varandra. hela tiden.
hon har varit med i mitt växlande liv. flyttat hit och dit.
flängt runt med mig överallt.
och har hon inte kunnat följa med.
då lämnar jag en sak som är min - så stannar hon där tills jag är tillbaka.
det.. är inget som jag har lärt henne. det gör hon självmant.
hon är så trogen! alltid vid min sida. jämt så lugn.
osv. osv. osv. osv. osv. osv. osv. osv. osv. osv. osv. osv. osv. osv. osv. osv.

ja, gud. jag skulle kunna fortsätta i evigheter.
och det här skriver jag för att jag är så jävla trött på allt djurplågeri.
att djur inte förstår, att dom inte har samma känslor - att dom inte är lika.
..att dom inte känner samma sak som vi människor gör. 
det är så sjukt. hur man kan plåga en annan varelse. för mig helt oförstårligt.  
andra däggdjur känner precis samma sak som vi.
känslor. gråter - skrattar. känner kärlek. känner sorg. känner smärta.

skillnaden tror jag är att..
vi människor, har tappat så mycket under utvecklingen.
vi är dom olika. vi är dom som inte förstår, inte känner.
vi har kunnat.. en gång i tiden. kunnat respektera varandra.
men se på oss nu. sorgligt.
vi har själva skapat en levnadsstil som kommer att gå åt helvete.
vi förstör allting. allt vi kan. relationer till varandra, relationer till vår natur.
det är meningen att vi ska samsas på denna jord. vi har kunnat. jag vet det.
men vi har för stor hjärna och för mycket intelligens för att kunna lyckas.
eller.. skillnaden är vårat snuskigt äckliga ego.

fan. se på våra djur. lär av dom. älska och älskas. så som vi en gång gjort.

och nu säger jag godnatt.
tillsammans med min flock som troget sover vid min sida. av kärlek!

one day

ja, här sitter jag. typ 2 år senare.
och ibland undrar man - hur det blir? med.. dethär livet.
jag älskar att leva. absolut! inga tvivel, inga frågetecken.
men ibland ställer man till det. gör det jobbigare med flit. varför?
konsten är att lära sig leva med sig själv.
jag önskar att jag kunde slappna av. gör det jag vill - och veta vad jag vill.
egentligen..
skulle man skulle träna på att vara sin egen förebild.
klara av tystnaden med sig själv. riktigt njuuuta av det.
men så kommer tankarna, kraven, önskningarna, icke-önskningarna osv.
vad jag skulle gjort. vad jag borde göra. vad jag ska förändra.
det.. är svårt!


men å-andra-sidan.
livet är ingen lätt match.
det blir till att spela vidare på en ny plan.
och jag tackar för mig. godnatt!